Om mig och handen.

I skogen tillbringade jag den mesta av min tid som barn, följde stigar som dom före har trampat upp, djur och människor. Följde bäckar undrade vart dom tog sin väg, vad fanns bakom kröken. Doften när det var blött, doften när det var torrt, raka pinnar, böjda pinnar, kottar och mossa, kollade efter den perfekta klykan till slangbellan, träden som sjöng med hjälp av vinden, här kände jag mig trygg, som mitt andra hem.

Med kniven i mitt bälte kunde jag vara ute en hel dag. Täljde visselpipor av rönn, pilbågar i Ene, pilar i rönn, slangbell, byggde kojor av granris, klättrade i träd, det fanns så mycket att göra.

Min uppväxt har format mig till den jag är idag och lagt grunden och min förhoppning är att föra arvet vidare till mina barn.

Att kunna använda mina händer och skarpa handverktyg att koppla samman intellektuell och praktisk kunskap. Att förstå materialet färskt och torrt, det har jag lärt mig genom åren.

Kunskapen om hur verktygen skall användas och slipas. Yxor, bandknivar, täljknivar, stämjärn, hyvlar, borrar. Hur du skaftar och med vilket trädslag, främst då kanske yxor och knivar.

Samlingen av kunskap och erfarenhet är en skatt det har jag fått höra många gånger. Den är därför så viktig att föra vidare.

Därför har jag nyligen startat företaget ” Ur Skogen i Handen” som kommer att hålla kurser i att bearbeta trä med skarpa och historiska verktyg, stort och smått.